Hejdå, Lucita!

Det är bara att erkänna: Trots att jag vet att Lucita kommer att få det jättebra i sin nya familj, så känns det i hjärtat att vinka av henne.
Lilla gumman!
Två valpar kvar. Nipper-Kipper flyttar på lördag. Sedan har vi Alice kvar i ytterligare ett par veckor. Det är nog tur för oss att det går pö om pö.

Härlig höstdag

En morotsstav är fantastisk sysselsättning. Till och med mamma Lucy ger sig in i leken!

Vi hade underbart höstväder här i dag. Valparna fick följa med på promenad, de älskar att vara ute på stora gräsytor och de blir helt vilda! Fattar inte att de har koppel på sig.
När vi kom hem med dem slocknade de som ljus.

Inga pussar i dag ...

OBS alla som vill fortsätta följa Lucys valpar, lägg till er i Facebook-gruppen Lucys Valpar!

Valpar är söta, men busiga.
I dag smet de in på lilla toan och snodde toaborsten. Jätteskoj att springa runt med, bråka om och bita i!
Någonstans där går väl gränsen ... inga pussar idag!

Lucita. Denna sköna böna lämnar oss på tisdag. Hon kommer att få det toppen i sin nya familj, men vi kommer att sakna hennes blöta pussar och glada personlighet!

Vi har regniga och kalla dagar nu. Alice är som sin mamma Lucy, hon gillar inte oväder. Ut, kissa snabbt, och sedan in igen.
Lucita och Nipper-Kipper är tuffare, de stannar gärna ute en stund och gnager på någon trevlig pinne.
Vi har fortfarande olyckor inomhus, men de blir färre för varje dag!

När jag fotograferar valparna blir Lucy avis.
Voff, säger hon uppfordrande.
Voff! Jag då!
Såklart, Lucy. Du ska också vara med!

Hejdå, Buster ...

Hundkojan är en favoritplats i hagen. Särskilt Nipper älskar den, han sover till och med där på nätterna ibland.

Nu när valparna börjar lämna oss tänker jag att det blir pay back-time för deras nya familjer: Jag har startat en Facebookgrupp som heter Lucys Valpar, där jag hoppas att ni vill dela med er av bilder och kanske utbyta erfarenheter med varandra, samtidigt som jag med flera som tycker om dem kan få följa deras uppväxt. Gå med, och lägg till andra som ni tror vill fortsätta följa valparna!

Kurragömma under soffan är också skoj. Väldigt frustrerande för de stora valparna, som inte kommer under, och för mamma Lucy som kämpar med att hålla reda på sina bebisar!

I dag flyttade första valpen: Buster, som nu är i sitt nya hem i Nödinge utanför Göteborg. Han kommer att få det fantastiskt bra, med barn, katter och en stor trädgård att busa i. 

Ändå känns det ledsamt och sorgligt att säga hejdå. Vi har ju hunnit fästa oss så vid valparna.

Tur att inte alla flyttar på en gång!

Lucy fick vara hos min mamma när Busters nya familj var här och hämtade honom.
Nu är hon hemma igen, och hon har letat och letat, med svansen sänkt. Plötsligt lade hon sig på köksgolvet och lät de tre kvarvarande valparna tutta en stund från hennes tomma juver. Det har hon inte tillåtit på en vecka.

Om någon påstår att en hund inte märker att valparna försvinner förrän det är den sistas tur, så kan ni hälsa att det är fel.

Hos veterinären

Det var tur att jag bad min mamma följa med som assistent vid dagens utflykt, som gick till veterinären. Två valpar satt i Lucys reseväska (och försökte ta sig ut hela tiden) och två i en lånad kattbox.

 

Som synes finns det en del koppelträning kvar att göra :-)

 

Nu är valparna grundvaccinerade, undersökta och chippade. Allt gick bra och var utan anmärkning, så när som på Lucitas bett, men det visste vi om. Veterinären säger att det är ett lindrigt underbett och inget att oroa sig över. Skönt!

Det är alltid mycket känslor hos veterinären och i dag var det Lucys valpar som var glädjespridarna.

De charmade alla, till och med en ledsen kille i 25-årsåldern som var där med sin takråtta. Råttan var gammal och svag och den tuffe grabben kämpade med gråten medan han betalade 400 kronor för att den skulle få en sista spruta.

En och en fick valparna komma upp på bordet, bli genomklämda, tittade och lyssnade på, och så fick de två stick var. Vaccinationssprutan märktes nog knappt, men nålen för chippet var desto grövre och de skrek i högan sky. Usch fy. Tur att det bara måste göras en gång!

Övriga valpar for runt på golvet och smakade på allt som gick att komma åt. Nipper var särskilt intresserad av en bit silvertejp som han vägrade låta vara ifred.

Mycket spännande att undersöka!

Jag passade förresten på att väga valparna, det har jag inte gjort på flera veckor eftersom min köksvåg bara blinkar när de inte är stilla.

Lucita och Nipper väger båda hela 2,65 kilo!!! Wow.

Buster väger 2,30 och Alice, som är minsting, väger 1,90. Lucy var också mindre än sina kullsyskon och hon växte fatt, så det ska inte vara något att bekymra sig för. Veterinären tyckte att alla fyra var välväxta och "väl framme" för sin ålder (exakt åtta veckor i dag).

Här är det Nippers tur.

Allt som allt tog besöket knappt en timme, och bara en valp smet ut i korridoren: Alice, när dörren öppnades, hon fångades raskt in av en annan veterinär.

 

Svansarna viftade hela tiden - utom just när chippningen gjordes - och som extra omdöme i besiktningsprotokollet står det "trevlig kull".

 

Inte utan att man blir stolt över valparna! 

Mat- och toalettvanor

Valparna är så söta när de sover, alltid i en hög, och ofta ramlar någon av dem ut efter en stund.

Sedan, när de vaknar, försöker matte hänga med och släppa ut dem på baksidan så fort som möjligt. De håller sig och vill kissa och bajsa så långt från korgen som möjligt. Samma sak efter de har ätit.
De är inte rumsrena än, men det är tydligt att de vill bli!

Gröna ärter är en favorit. Jag köper en påse frysta, lägger upp någon deciliter i en skål och slår kokande vatten på.  Efter en liten stund, kanske en halvminut, är ärterna tinade, ljumna och oerhört välsmakande för små vovvar!

I övrigt har avundsjukan satt klorna i våra hundar. Lucy vill helst bara äta uppblött valpfoder, medan valparna helst vill äta torrt foder för vuxna hundar. Lösningen är att valparna nu får torrt valpfoder och obegränsade mängder vatten, samtidigt som Lucy får sitt foder blött. Suck :-)
Dessutom kompletterar vi med lite fisk, kött eller ägg.

Det bästa som finns är när det sitter ett barn på golvet, som man kan busa med och klättra på.

När valparna leker tillsammans kan det emellanåt låta som att de försöker ha ihjäl varandra. Än så länge har tack och lov inget blodvite uppstått.









Nipper gillar tennisbollar. Han är väldigt aktiv, påhittig och en riktig gentleman. Han kommer att trivas på landet!

Lycka

Lycka är en morotsstav.

Buster och Nipper: Lycka är en tom hylla.

Alice och Lucita: En morotsstav kan man både dela systerligt, och bråka och busa om.

Total lycka är att få äta morot i en tom hylla!

Vackra morgonpromenader med Lucy just nu. Bebisarna är hemma själva i hagen och levererar vanligen en massa städning till matte när hon kommer tillbaka :-)

Buster gillar att busa i rabatterna.

Vi har ett tätt buskage på baksidan, där inte ens Lucy kan gå in. Där härjar valparna vilt!

hHär nedbrottad av Nipper, men vi kan se att Lucita är tuffast och äventyrligast. Hon kommer till rätt familj :-)