Hejdå, Buster ...

Hundkojan är en favoritplats i hagen. Särskilt Nipper älskar den, han sover till och med där på nätterna ibland.

Nu när valparna börjar lämna oss tänker jag att det blir pay back-time för deras nya familjer: Jag har startat en Facebookgrupp som heter Lucys Valpar, där jag hoppas att ni vill dela med er av bilder och kanske utbyta erfarenheter med varandra, samtidigt som jag med flera som tycker om dem kan få följa deras uppväxt. Gå med, och lägg till andra som ni tror vill fortsätta följa valparna!

Kurragömma under soffan är också skoj. Väldigt frustrerande för de stora valparna, som inte kommer under, och för mamma Lucy som kämpar med att hålla reda på sina bebisar!

I dag flyttade första valpen: Buster, som nu är i sitt nya hem i Nödinge utanför Göteborg. Han kommer att få det fantastiskt bra, med barn, katter och en stor trädgård att busa i. 

Ändå känns det ledsamt och sorgligt att säga hejdå. Vi har ju hunnit fästa oss så vid valparna.

Tur att inte alla flyttar på en gång!

Lucy fick vara hos min mamma när Busters nya familj var här och hämtade honom.
Nu är hon hemma igen, och hon har letat och letat, med svansen sänkt. Plötsligt lade hon sig på köksgolvet och lät de tre kvarvarande valparna tutta en stund från hennes tomma juver. Det har hon inte tillåtit på en vecka.

Om någon påstår att en hund inte märker att valparna försvinner förrän det är den sistas tur, så kan ni hälsa att det är fel.