Mitt liv som drickaautomat, av Lucy Karlsson.
Mamma är såklart favoriten - ska det ju vara, men nu har valparna fattat att även människor kan vara helt okej. De ger smakportioner av godsaker som köttfärs, lax och rått ägg, de kliar bakom öronen vilket är väldigt skönt, och de luktar spännande. Det är särskilt intressant när det finns människofötter i (den nu utökade) hagen, för då har man något att klättra på och bita i.
Valparna har på bara några dagar förvandlats från ganska anonyma bebisar till roliga personligheter. De busar, brottas och smyger på varandra. De försöker gläfsa och till och med morra på varandra - det sistnämnda låter som när ett litet barn övar på rullande R! Man skulle kunna sitta i timmar och titta på dem, om det inte vore för att de blir grymt trötta efter en stunds lek och somnar i en hög som vanligt.
Mamma har järnkoll när bebisarna är ute på äventyr i sensommarvärmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar