Trefärgade syskon



När man ser Lucys valpar vill man tro att de är tvåfärgade, svart-vita, men alla tre har små bruna detaljer i sina ansikten och har därför rapporterats in som trefärgade till Svenska Kennelklubben, som registrerar alla hundar i Sverige. Nu är allt inskickat och om en dag eller två existerar valparna alltså officiellt!

Senaste nytt från valplådan: Lucita, den första och största valpen, liknar mer och mer ett marsvin i kroppen. Hon är sanslöst matglad, rund och go om magen och har passerat halvkilot med 67 grams marginal. Hon är också starkast och ägnar de få sekunderna som blir över mellan mat-sov-mat-sov till att försöka klättra upp på sin mamma. När hon lyckas med det - och det är alltså inte långt borta - då kan hon ta sig vidare ur lådan. Inte bra. Frågan är om man ska satsa på att köpa en bokhylla, ta ur hyllplanen och lägga den ned, eller redan nu börja med kompostgaller-staket? Eller kanske göra en enklare variant och ta bort ribborna som ska hindra att Lucy råkar lägga sig på en valp i sömnen. Nu bör de ju vara så stora att de säger till.

Vi har börjat få en del förfrågningar om valparna. Det är väldigt trevligt att ha kontakt med folk som går i hundköpartankar och som är intresserade av en gårdshund. Efter några mejl eller ett telefonsamtal faller det sig naturligt om Lucys valpar är något för dem. Första paret kommer och hälsar på redan till helgen - lite tidigt enligt konstens alla regler, men de bor en bra bit härifrån och har ett annat ärende i Varberg just den här helgen. Då tar vi det som det kommer.

Valparna är så söta med sina runda, hårlösa magar. Ibland tappar de balansen när de krälar omkring, och rullar runt på rygg där de sprattlar som en felvänd sköldpadda tills de lyckas komma på rätt köl igen. Och när de sover spritter det i benen på dem så att de ser ut som Mexican jumping beans! Jag läste någonstans att det är musklerna som tränas när de växer. Naturen är allt bra fiffig.

En kille hörde av sig i dag och ville se bilder på pojkarna. Först kommer minstingen Buster, och under är Nipper.
Den här killen frågade om valparna är ovanligt vita. Bra iakttagelse! Nuförtiden har aveln gjort att majoriteten av gårdshundarna har mer färg, jämfört med förr i tiden. Vi ville försöka närma oss det mer ursprungliga utseendet när vi lät Lucy få valpar - och det lyckades!

 

En vecka gamla och mer än fördubblad vikt

 

Lunchtid betyder vägning av valpar och renbäddning i valplådan. Lucy passar på att tvätta alla sina bebisar ordentligt.

Barnen var förfärade i början när de insåg att Lucy slickar bort valparnas kiss och bajs. Sedan kom de ihåg att de har lärt sig i skolan, att djurmammorna städar sina gryt genom att äta upp bajset.
"Då gör Lucy som hon skulle gjort om hon var en vildhund, mamma!"
Bra tillfälle att lära sig om instinkter. Barnen får med sig mycket av det här äventyret, även om det var en del krångliga ord i början, som krystvärkar och sätesbjudning.

I dag är det ju exakt en vecka sedan valparna föddes. På sin första vecka brukar valpar kunna fördubbla sin vikt, och i Lucys valpars fall har det uppenbarligen gått utmärkt.


På diagrammet ser det ut som att minstingen, Buster, hamnar efter, men han följer sin kurva fint, och han mår bra och äter glatt.

Lucita (blå kurva) har ökat 293 gram (221/514)
Nipper (röd kurva) har ökat 251 gram (209/460)
Buster (grön kurva) har ökat 193 gram (163/356)
Alice (lila kurva) har ökat 245 gram (204/449)

Siffrorna i parentesen visar vikt i gram vid födelsen och i dag.

En vecka med Lucys valpar

Ibland är det skönt att går runt i trädgården som en vanlig hund en liten stund. men inte mer än några minuter. Sedan är det tillbaka till valparna. Tänk att det redan har gått en vecka sedan Lucys temperatur sjönk och valparna började göra sig redo för att lämna magen!

Hoppsan, ser nu att en av trädgårdsstolarna har blåst iväg i dag! Får gå ut och städa en stund.

Mei-Mei och Lucita.

Olivia och Alice.

Syskonkärlek!
Lucita
Nipper
Buster (!)
Alice

Trött mor vill ha mat på sängkanten

Lucy vill fortfarande helst ha maten serverad i valplådan. Med fyra bebisar är det nästan alltid nån som äter, om inte alla fyra på en gång!
När hon lämnar lådan för att gå ut i trädgården en sväng hörs alltid uppfordrande pip från en eller flera valpar: Mamma, mamma! Vart tog du vägen!

De är ju bara SÅ SÖTA! Det är ett skådespel att titta på dem och omöjligt att se sig mätt.
Här ligger de från vänster: nr 2 (Lillen), nr 4 (Alice), nr 1 (Lucita) och nr 2 (Nipper).

Valparnas nya familjer får naturligtvis själva namnge dem. Lucy heter egentligen Leah.

Jag väger valparna varje dag och alla fortsätter öka stadigt i vikt, precis som de ska. De har underbara runda magar allihop nu!

Lucita.

Lillen (namn fortfarande osäkert).

Alice, som vägrade vara still för fotografen.

Nipper.

Små viftande svansar :-)

Att ha valpar hemma är verkligen något för den otålige, för här går utvecklingen i rasande tempo och det händer nya saker varje dag.

I våra valpars fall är dagens stora nyhet att de har börjat vifta på svansarna! Det liksom darrar till ordentligt när de är på väg fram till en av mammas spenar för att äta. Sedan darrar det till igen när de får grepp, och när de har ätit färdigt. Urgulligt!

I övrigt kan jag rapportera att de fortsätter öka stadigt i vikt, och att Lucys temp nu är normal. Den var lite förhöjd ett par dagar efter förlossningen, vilket är normalt.

I kväll är det stor konsert just bredvid där vi bor. De har soundcheck just nu, och det verkar som att ljudet inte kommer att gå mot vårt hus, tack och lov - inte för att jag har något emot artister som Ola Salo, Loreen, Timbuktu med mera, men för valparnas del vill vi helst ha det lugnt. Undrar hur det skulle tas emot om jag går över och ber dem sänka ljudet i kväll :-)

Mera valp, för alla njutare!

Valparna fortsätter växa och de är så fina alla fyra. Det är lätt att sitta och titta på dem i timmar! De gör små ljud ibland, det låter mest som pip, men mest smaskar de bara när de diar.

Det är fyra matglada krabater som Lucy har fått. Jag har med viss möda lyckats göra ett något så när snyggt diagram över viktutvecklingen och de ser bra ut (även om jag inte lyckades få in varken datum eller valparnas nummer)!

Lite information om rasen, som jag hittat på internet:

Den dansk-svenska gårdshunden är en av Skandinaviens äldsta hundraser och en av Sveriges två lantraser (gotlandsströvaren är den andra). Rasen erkändes 1987 i Sverige och Danmark under namnet dansk-svensk gårdshund. Den har sedan gammalt funnits på lantgårdar i Danmark och Sverige.

Gårdshunden har använts som vakthund, råttfångare och sällskap. Troligen har den sitt huvudsakliga ursprung dels i pinscherraserna och dels i de brittiska vita jaktterrier, från vilka även Jack Russell terriern och Foxterriern stammar.

 

De många avbildningar gårdshundar på tavlor och foton från 1800-talet och tidigt 1900-tal vittnar om rasens popularitet under denna period. Redan på målningar från 1400-talet förekommer hundar som liknar dagens gårdshundar.

 

 

Gårdshunden är utpräglad trogen sina närmaste och avgudar sin familj. Till barnen kommer en fin, liten och glad lekkamrat som alltid kommer att vara i dess närhet. Förr i tiden berättas det om gårdshundar som följde med barnen till skolan, troget väntande hela dagen utanför tills skoldagens slut och då eskorterade barnen hem. Denna muntra egenskap blev också utnyttjad på cirkus där man ofta såg den som clownens medspelare.

 

Gårdshunden tycker om att arbeta både fysiskt och mentalt, och den kräver en del aktivering. Trots att rasen är liten i formatet och ser söt ut är det alltså en ganska krävande hund. Den behöver någon form av regelbunden stimulans för att må bra. Den är en liten, pigg, frisk, sund och mångsidig familjehund som lätt anpassar sig i de flesta situationer. Hundsporterna agility, freestyle, spår, lydnad, bruks och utställning lämpar sig bra som aktiviteter. Många tränar och tävlar också viltspår. Den älskar att hela hela tiden "vara med", på promenaden, utflykten eller i motionsslingan.

Även i stallet känner den sig hemma och följer gärna med häst och ryttare på långa turer. Många förvånas över rasens otroliga balanssinne, vilken gör den mycket lämplig som "besättningsman" på familjebåten.

 

Mellan arbetspassen är den en riktig kelgris som gärna kryper upp i knät, ligger nära intill och kopplar av. Gårdshunden tycker mycket om värme och ligger ofta och kopplar av i solen. Den älskar också att krypa ner under täcket och fungerar gärna som din kroppsvärmare hela natten igenom. Man bör alltså tycka om att ha kroppskontakt med sin hund för att komma väl överens med en gårdshund.
Det är också en utpräglad väktare som omedelbart slår larm om främlingar kommer in på dess hemområde. I övrigt är den inte en skällig ras.

 

Den engelske konsnären Francis Barraud (1856-1924) målade av sin brors hund Nipper när den lyssnade på grammofon, vintern 1898. Två år senare började bilden användas av Victor Talking Machine Company och Nipper, som troligen var en foxterrier, blev en av världens mest kända hundar.

 

Lucys valp nummer två, en hanne, har likadan teckning i ansiktet som Nipper, så det blir också hans namn!

Valp 1 har nästan identisk teckning som sin mamma, och får därför namnet Lucita.
 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Valp 4 har flickorna bestämt ska heta Alice, bara för att det är så vackert.

 

 

 

Återstår nu att hitta ett namn till minstingen, trean. Han är snabb och kavat, men blir lätt lite undanputtad av sina syskon. Vi har koll så att han får all mat han behöver, och kurvan visar att han ökar bra i vikt. Men vad ska han heta? Buster, Milou, Zeus, föreslår barnen som hämtar inspiration från filmens värld. Mats tycker Kill. Frågan är ännu inte avgjord. 

 

Underbara valpar!

De är så söta så man bara ... bara vill krama dem, men de är ju för små! I stället får vi sitta vid sidan av valplådan och njuta av att titta på dem.
De äter och sover, äter och sover. Lucy är otroligt tålmodig med dem. De är starkare alla fyra och tar sig fram med en häpnadsväckande hastighet. Ibland går de fel - varken ögon eller öron är öppna än - och då gnyr de efter hjälp att hitta fram till mammas spenar igen.

Man blir trött efter maten!

Hur söt får man vara!

En kvarts vila, sedan är det matdags igen. Alla fyra går upp i vikt som de ska, vi väger varje dag och jag ska fixa en liten kurva över dem.

Lucy har också fått en fin aptit igen, härligt! Vi ger helfoder och toppar med sådant som kokt lax, köttfärs, rått ägg, kyckling, ost, ärter och lite olja.

Valparna är här!!!

Valparna är födda och alla, både mor, barn och matte med flera, mår bra. Jag sitter och skriver på datorn i rummet där valplådan finns. Lucy ligger på sidan och valparna, två tikar och två hannar, diar och sover i omgångar. Det är SÅ MYSIGT!

På bilden ovan syns valp 1 på väg ut, med sätesbjudning.
Första valpen är i allmänhet den största och i kombinationen sätesbjudning och förstföderska blev det ingen lätt förlossning. Det drog ut på tiden, krystvärkarna avstannade och jag började få panik.
Tack vare kontakt med veterinärer och Lucys uppfödare, och med hjälp av Karin som har haft får tidigare, löste sig dock allt till slut. Den första valpen, en tik, är en näst intill exakt kopia av Lucy, fast svart-vit i stället för gul-vit. Kändes makalöst.

 

Här hälsar Lucy på sin förstfödda, som synes komplett med prick och allt.

Efter det att den första kommit ramlade två små pojkar ut i rask följd, också de med sätesbjudning. Dock var de lite mindre, så det var inget motstånd. Också de är svart-vita.

Sedan dröjde det en stund innan den fjärde valpen kom. En liten tik som påminner om pappa Hubbe, men även hon är övervägande svart-vit.

Lucy var väldigt trött efter den här sex timmar långa pärsen, men hon tvättade tålmodigt sina valpar och sig själv rena och firade sedan med en skål kattmat, som var det enda hon åt i slutet av graviditeten. Jag antar att det är lite mer lättuggat? I dag har hon ätit sitt vanliga torrfoder igen och verkat nöjd med det.

Ljudet från fyra små diande valpar är bland det sötaste jag har hört. Redan i dag är de starkare och duktigare på att själva hitta spenarna. Deras navlar har sårskorpor och alla fyra har gått upp i vikt.

Lucy, å sin sida, är smal som en pinne när magen är borta. Sista dygnet såg hon ut som ett päron, när magen sjönk. Revbenen har redan dragit ihop sig och förutom tuttarna ser hon precis ut som innan det här äventyret började i juni. Jag försökte ta med henne på en kort promenad, men nej, det var inte aktuellt. Tvåminuters kisspauser i trädgården är vad som gäller just nu. Sedan vill hon tillbaka till valplådan, i vilken även mat och dryck ska serveras. Underbart att se hur hon har axlat mammarollen!

 

Valparna är inga lugna fotomodeller, direkt, utan kravlar genast i väg när jag försöker plåta dem. Bilderna nedan ger i alla fall en uppfattning om deras fullkomliga skönhet :-)

 

Valp 1: En tik med samma teckning som Lucy, fast svart-vit.

Valp 2: En hanne med svarta fläckar.

Valp 3: En hanne med (färre) svarta fläckar.

Valp 4: En tik med symmetrisk teckning i ansiktet, svart med bruna inslag, samt svarta fläckar.

Nu kommer uppdateringarna oftare, kan jag lova :-)

 

Nu är det nära!

Nu är det verkligen väntans tider för både Lucy och hela familjen.
I skrivande stund är det måndag eftermiddag.
I morgon är det 63 dagar sedan första parningen, och den dag då valparna tidigast ska komma.
Och i dag på lunchen, när jag tog tempen, så hade den sjunkit till 36,4. Tidigare har den legat stadigt på mellan 37,2 och 37,5.
En dipp i kroppstemperaturen är ett säkert tecken på att förlossningen ska starta ... så nu ser jag fram emot ytterligare en natt med lite sömn.
Natten som gick var inget vidare, Lucy kräkte och hade upprörd mage och ville ut och in hela tiden. Till slut gav jag upp och lät dörren stå på glänt ... fick sova ett par timmar fram på morgonen. Dagen har med andra ord gått lite i slow motion. Och eftersom det kan bli valpar i natt har jag hämtat datorn från jobbet. Planerar att vavva lite i början (vård av valpar).
Måtte nu allt gå bra! Jag har pluggat och pluggat på hundförlossningar, allt är framlagt på mitt lilla valpmorskebord och valplådan är bäddad - men Lucy vill hellre ligga i vår säng, så klart. Jag får lyfta över henne när hon börjar bädda - nästa säkra tecken på att valparna är på väg.
Efter att ha matvägrat sedan i går åt Lucy förresten för en stund sedan - när vi serverade Whiskas kattmat! Bra att veta att det finns något som funkar om hon behöver nya krafter när valparna ska ut.
Och min mamma, som har lovat att vara med när valparna kommer ... hon är i Ystad till i morgon. Suck! Håll tummarna!

Nedräkning

Nu är det verkligen nedräkning: Valparna kommer någon gång i mitten av nästa vecka!

Lucy mår bra, men hon är inte intresserad av promenader utöver de nödvändiga. Hon äter helst bara kokt fisk. Elaka matte smyger ned lite ärter, råriven morot och hundmat också, hon äter en del men lyckas spotta ut ganska mycket också. Jag antar att hon själv känner vad hon behöver mest.

Valparna växer bra hur som helst. De sparkar och lever rövare i magen på Lucy så till den milda grad att hon ibland blir irriterad, hoppar till, byter position slickar sig på magen. Lägger man handen på magen känner man tydligt hur huvuden buffar och små tassar trampar. Ibland syns det till och med, som bubblor under huden. Gulligt!

Lucy fördelar fortfarande nätterna mellan att vakta barnen på övervåningen (särskilt Mei-Mei, som hon tydligast övar moderskänslor på) och att komma ned och ligga på tvären i husses och mattes säng.

Valplådan är iordninggjord enligt konstens alla regler med ribbor på sidan, ett kitt med prylar är framställt inför förlossningen och telefonnummer till veterinär är nedskrivna, om det skulle bli problem.

Det räknar vi dock med att det inte blir.

Lucy är stark och frisk, i sina bästa år, och enligt vår veterinär är gårdshunden en ras där det sällan blir problem kring födslar eftersom det inte är en så hårt framavlad ras som många andra. Gårdshunden är ju faktiskt en svensk lantras och ett kulturarv att förvalta. Därtill en intelligent, trevlig och sällskaplig hund. Vad kan gå fel!

Fyra valpar kommer nästa vecka!

Lucy vilar, och vilar, och vilar. Här på favoritplatsen, husses memory foam-kudde. Hur ska vi få henne att välja valplådan? Det blir nästa veckas bekymmer. Vi försöker uppmuntra henne att ligga i lådan tills vidare.

I dag var vi hos veterinären och röntgade Lucy. Två veterinärer räknade och båda kom fram till fyra valpar, så nu räknar vi med det! Titta noga på bilderna så ser man ryggrader och huvuden.
I övrigt såg allt bra ut och vår veterinär tyckte att Lucy ser fin och frisk ut. Så nu är det nedräkning!

Sju veckor - två kvar

Lucy och Mei-Mei - familjen Karlssons yngsta tjejer. Lucy har under den senaste tiden börjat bete sig mer moderligt gentemot Mei-Mei, bland annat går hon upp och lägger sig på mattan bredvid Mei-Meis säng om kvällarna, tills hon har somnat. Mysigt!

I dag var det äntligen sol och skönt igen! Gårdshundar älskar sol och värme.
Vi har haft kallt och blåsigt väder här ett tag, det har mest känts som november fast det är i början augusti. Lucy, som alla gårdshundar, gillar inte oväder, särskilt då inte regn. Och när hon nu börjar bli otymplig har hon ingen vidare lust för promenader alls. Kortisar på tio minuter räcker bra, och när det är oväder fungerar trädgården utmärkt.

Nu har vi också nästan gjort färdigt valplådan - och Lucy gillar den! Än så länge står den i vardagsrummet.
Det är inplastad madrass i botten på en stor Ikea-låda. En handduk över. Många säger att man ska sätta ribbor längs sidorna för att hindra att tiken ska ligga ihjäl sina valpar. Vi får göra ett försök att fixa till det också.

Vi cyklade till mammas och Douglas kolonilott i dag, Lucy åkte i sin cykelkärra. Hon älskar kolonin och njöt tidvis ganska ystert av att skutta omkring i den lagom iordninggjorda trädgården.
Lägg märke till magen! Lucy ser så rolig ut när hon sitter, hon har liksom knäna i sär så att magen kan hänga ned mellan benen!